Fast jag var hemma i går, när bröderna var på kattutställning, blev jag ändå en vinnare! Mina rara blogg- och utställningsvänner, Britt-Inger och Hans från Gävle, hälsade på bröderna i burarna och hade med sig en den sötaste lilla ros i kruka till mig.
De vet att jag älskar rosor och har sett mig på sämsta tänkbara humör i utställningsbur. Därför vet de också att jag inte klarar av det, och ville uppmuntra mig med min älsklingsblomma att ”gnaga” på. Tänk att det finns så hjärtevarma människor!
Britt-Inger avslöjade för matte att de blivit lite kära i mig när de var hit på Triton-dagen i somras. De älskade när jag svarade på dras hälsning, med att lägga huvudet i deras händer, och ville därför överraska med en blomma när jag inte fick någon rosett.
Rosetter kommer det däremot att handla om i morgon, då den riktiga bloggen om brödernas äventyr i helgen kommer en dag för sent. Måste bara få berätta hur stort det kändes att bli ihågkommen fast jag inte var med. Nu ska jag sätta tänderna i rosen och stjäla mig ett par blad!
Inlägget Måste få berätta… dök först upp på Veckans Triton.