Ingen kan göra allt – men alla kan göra något! Jag har sagt det förr, och många med mig, men det tål att upprepas. Och det så länge en enda liten hjälplös kattunge lämnas kvar vid sommarstugan med bara ett stort fat mat!
Vi har det bra som kan krypa in i mattes sköna tröja, eller mysa på en mjuk filt på farstukvisten, när regnet öser ner och det känns ruggigt ute. Självklart med goa maten i magen för att må bra och hålla värmen i kylan.
Vi får till och med gräs från skogen att gotta oss med, men för den ensamma kattungen finns inget kvar. Den slickar förtvivlat fatet i förhoppning att någon ska ha fyllt på lite mer!!! Men fatet förblir tomt, medan magen skriker efter mat.
Nästan lika svulten var den blyga lilla ”Minstingen”, som plötsligt bara dök upp här för en vecka sedan. Jag hade precis skrivit klart om ”Lill-Kotte” och hösten, när det klirrade i en liten lerkruka mot stenplattorna.
Där satt han! Och efter ett par nätter i halmen under farstukvisten, har ”Minstingen” nu flyttat in i den tomma storstugan. Fortfarande blyg, och knappt större än den lilla prydnadskatten, men äter som en häst!
Så sommaren är kanske inte riktigt slut än, och med ”Ministingen” i storstuga ligger vi mest på gräsmattan utanför och håller koll. Plötsligt har livet blivit spännande igen för Febus och Mini-Vinnie som åter fått väktarjobb!
Fast när semestern är slut och skolorna börjar är det höst. Då ligger sommarstugeområdena öde, och vi kan bara hoppas att det inte gömmer sig någon liten medvetet kvarglömd kattunge där.
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut!!! Därför måste ni go´vänner, som följer mig, lova varandra att våga föra djurens talan och aldrig blunda för ett djur i nöd. För som sagt, ingen kan göra allt – men alla kan göra något
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie
Inlägget Inte större än en prydnadskatt dök först upp på Veckans Triton.