Tror nästan att matte är lite vilse i pannkakan, då hon är i planteringstagen igen!.Men sanningen är den att hon egentligen inte alls tycker om hösten! Så för henne är det bara ett sätt att försöka lura sig själv med lite nya blommor.
Gula som solen, och vi hjälper förstås till, fast vi vet att hela härligheten snart fryser bort. För frostnätterna närmar sig osvikligt med stormsteg, även om matte yrar om någon sorts strålande indiansommar i oktober.
Självklart ställer vi upp och håller henne sällskap hur stollig hon än är. För hjälps vi åt går det fortare, inbillar vi oss, och då följer hon med ut på tassetur efteråt. Det är dagens höjdpunkt hur mycket blommor vi än har här hemma.
Vilse i pannkakan på allvar är också det glada gänget sparvilar på pidestalen. De har fått en hel nystekt tunnpanakaka i små bitar och gottar sig redigt vill jag lova! Det säger bara swisch, så är det slut på hela härligheten.
Visst är det härligt med en egen liten rosengård, och det har vi här hemma just nu. För sommaren, som aldrig kom, har gjort att rosorna börjar blomma först frampå höstkanten! Och tillsammans med mattes gula ”solar” är det faktiskt riktigt trivsamt!
Småbröderna Febus och Mini-Vinnie är suveräna trädgårdsmästare, och de bästa lärlingar matte kunde ha. De kan hålla på hur länge som helst och peta i jorden, som matte hällt i krukorna, och verkligen tassa den både lucker och fin.
Det uppskattar förstås Artemis och jag som, med gott samvete, kan nöja oss med att vara ”sällskapsdamer” och slippa smutsa ner tassarna. Och med det önskar vi på trädgårdsbordet er alla en riktigt fin höstvecka så här i mitten av september!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie
.
Inlägget Vilse i pannkakan… dök först upp på Veckans Triton.