Med yllefilt under ändan kommer man långt och kan solbada ända in i slutet av oktober. Jag var först ut i veckan, när solen sken från en klarblå himmel, mellan dagarna när regnet öste ner!
Bröderna var inte sena att ta efter, och knappt hade jag lämnat filten, förrän Febus bäddade om och lindade in sig. Strax efter hoppade Mini-Vinnie upp och smög sig ner bredvid honom.
Vi har tre härliga yllefiltar, som matte fått i julklapp från sitt jobb, att samsas om alla väder. De har varit med i många år, men verkar vara outslitliga, och är omåttligt populära hos oss bröder.
Inte minst för att vi inte blir det minsta flygiga i pälsen efter att ha varit inlindade i en yllefilt. Titta bara så fin akrobaten Febus är i pälsen direkt efter att han varit hoppat ur filtbädden på bordet.
Mini-Vinnie hade förstås inte tid att ligga stilla så länge! Han var plötsligt mer intresserade av att sola på det värmande frigolitunderlaget matte haft i jorden under ”kotte-stugorna” i år.
Ungdomarna har inget tålamod numera, och tur är väl det. För innan den låga oktobersolen lämnade trädgården hade de lämnat ”playan” och lät mig ostört sussa sött en stund.
Med det tackar jag för mig och önskar er en fin oktobervecka tills vi hörs igen! Och tänk vår sena klematis har klarat de senaste frostnätterna vid husväggen och äntligen slagit ut!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie
Inlägget Med yllefilt under ändan… dök först upp på Veckans Triton.